Tarsius

Jag har en känsla, panik.
Jag måste fly.
Jag bestämde mig för att öra någonting åt det.

Jag bokade en biljett till ett tåg som går om 6 timmar, jag kommer att ta det tåget till Stockholm. Där väntar min kära moster som jag ska försöka vara till nytta för. Jag älskar henne! Hon är den i släkten som är mest lik mig och förstår mig bäst. Helt underbart, jag ska volontärarbeta på katthemmet, hjälpa till i kolonin så mycket som det behövs och träffa min mormor! Helt enkelt, jag är glad (för en gångs skull, haha). Jag vet inte när jag är tillbaks igen, men jag hoppas att jag lyckas komma i god form och ge mig av vidare ut i välden snart. Men jag hoppas innerligt att jag lyckas lösa det till i höst!

Puss, kram och Yllegarn!

Här är en bild ifrån förra veckan


Nära molnen i himmlen, nära botten och de vassa stenblocken. Och jag.
Passar bra.

Saker som passerar oss rör vid mig men bara lätt. Flyktigt som ett tomtebloss, allt jag vet men inte sett. Jag är ung, jag vill fly. Vill du flyga bort med mig? Det är lätt om du vill, fly med mig tätt intill. Som glas ser jag genom dig, rer hur du dras till mig. Drömmar strös men suddas ut om vi inte fångar dem. Se mitt korthus en minut, andas in och börja om. Jag är lös, jag vill fly, flyga bort ifrån allt jag gjort. Det går fort, lite till. Det du vill är det jag vill. Jag vill ut, jag vill fly. Flyga bort från allt jag gjort. Det går fort det du vill är det jag vill. Som glas ser jag genom dig, ser hur du dras till mig. Som glas ser jag genom dig, ser hur du dras till mig. Som glas ser du genom dig, ser hur jag dras till dig.

för det fick jag idag när..

Jag lunchade  med en gammal klasskompis sedan gymnasiet och hans kusin. Väldigt mysigt!

Sedan kom en liten bästis kallad Hövding på eftermiddagen och vi tog med oss te och lite thaimat och vandrade till Vårhallarna. Där satt vi och åt kvällsmat, myste, lapade sol och snackade. Fy vad jag kommer att sakna henne sen.
Ja, jag är på väg bort. Jag vet inte vart nu men jag tror att jag kommer att försvinna härifrån snart.

Vi tog bilder, på varandra, havet och klipporna (eller om det kanske bara är stora vassa stenar). De kanske får komma upp någon sån bild här snart. Vissa blev riktigt bra faktiskt och jag känner mig som en stolt liten hobbyfotograf.
Nåväl, nu är jag hemma igen och har skickat henne med en Buss och diskat te-termosen. Nu ska jag ta det lugnt ett tag, slå upp pärmarna till någon av Bruno K. Öijers verk och vila kroppen. Den är trött.

Det var väldigt länge sedan jag hade det mysigt- Jag saknar att krypa ihop tätt under en filt med någon man tycker om och bara mysa. Prata lite om livet, se en film, trösa någon, ge varrandra hopp.
Eller bara ha en mysig tillvaro, baka kaka i ugnen så att det luktar gott i hela huset, vänta på att det kommer besök/ att någon man längtar efter ska komma hem.

Det bor folk i huset, men vi pratar bara om tråkiga saker, jag bakar inte ens längre  med glädje (då är det illa). Jag stresstvättar och hinner aldrig städa mitt eget sovrum för att jag är för upptagen av resten av huset. Det är inte mysigt eller trevligt. Inte någonstans. Ibland tror jag verkligen  att det vore väldigt mycket bättre om jag bodde ensam. Eller med någon jag kunde älska utan att förstöra för, som kunde älska mig  för den jg är varje dag. Inte bara ibland. Vi behöver tid ifrån varrandra. Jag är vuxen, de är vuxna, vi tär på varrandra. Jag är helt klart ivägen.

Mysig tillvaro, bara att kunna slappna av och veta att det är okej att sitta ner ett slag och andas utan att bli påhoppad om att man borde forttsätta göra nytta.
Fan vad jag saknar det.

Ofta så tänker man possitiva saker somman bara inte säger.. Tex spontant kommer tanken "Vad snygg han är i blått!!!" Men av någon anledning så säger folk ingenting. Jag vet att det, och jag blir tokig på mig själv för att jag inte gör det.
Så jag bestämde mig för att inte snåla med de trevliga sanningarna. Jag ger verkligen inga komplimanger bara för sakens skull. Det jag säger är sant för mig. Och varför hålla inne med saker som kanppast kan göra skada. Men vad jag känner mig fånig! Jag lyckades hispa ur mig att en person jag inte känner så väl är vacker. Det gick aldeles för fort och jag fick ta det två gånger, vad nervös man kana vara för ingenting ibland. Sjukt fånigt att det ska vara så svårt!
Jag fick ett spontant svar "Gullunge!!"
Vafan svarar man på det?! Jag är så långt ifrån "gullunge" som man kan vara... Jaja, nya vanor får oanade konsekvenser. Ifrån inbunden konstigt till "gullunge". Vad ska man göra? Vad är värst?
Äsch.. Skit samma...
Det skadar ingen att veta att man uppskattar saker hos dem, så ut med det bara! Jag jobbar fortfarande på det.
Mod!

Ojoj, nu händer allt samtidigt.
Jag har varit på bal. - Det var kul.
Jag har massa problem. -uh..
Jag har sökt jobb i Istanbul. -hoppas,hoppas hoppas att jag får åka dit!!!
Jag tar studenten.- fy fan.
Allt detta skulle man kunna skriva mycket om men jag orkar inte nu. Jag måste sova. Sov gott!
Här är silikongrodor som är doppade i sirap...