Tarsius

Det var väldigt länge sedan jag hade det mysigt- Jag saknar att krypa ihop tätt under en filt med någon man tycker om och bara mysa. Prata lite om livet, se en film, trösa någon, ge varrandra hopp.
Eller bara ha en mysig tillvaro, baka kaka i ugnen så att det luktar gott i hela huset, vänta på att det kommer besök/ att någon man längtar efter ska komma hem.

Det bor folk i huset, men vi pratar bara om tråkiga saker, jag bakar inte ens längre  med glädje (då är det illa). Jag stresstvättar och hinner aldrig städa mitt eget sovrum för att jag är för upptagen av resten av huset. Det är inte mysigt eller trevligt. Inte någonstans. Ibland tror jag verkligen  att det vore väldigt mycket bättre om jag bodde ensam. Eller med någon jag kunde älska utan att förstöra för, som kunde älska mig  för den jg är varje dag. Inte bara ibland. Vi behöver tid ifrån varrandra. Jag är vuxen, de är vuxna, vi tär på varrandra. Jag är helt klart ivägen.

Mysig tillvaro, bara att kunna slappna av och veta att det är okej att sitta ner ett slag och andas utan att bli påhoppad om att man borde forttsätta göra nytta.
Fan vad jag saknar det.