Tarsius

Bind ihop mina ben, bind hårt

Bind mina armar, gör mig mindre

Jag vet, jag vet varför

Jag tror att det är priset jag betalar nu

De vilda hästar som aldrig lät sig tyglas

sprang aldrig mer på ängar

Låt mig bara få sjunga mig själv till sömns

Jag är svag här inuti, så hjälp mig sjunka

Bind säkert, knyt hårt

bind hårt mina armar och ben

Tårarna salta i union med de mäktigast hav

Kärleken till de vilda vågornas brus är stark

Låt mig få känna själens gröna ängar

Kanske kan jag vinna skrattet åter någon annan stans?

Vår kärlek är evig i oss

Se, jag ler så släpp nu taget

Bild ifrån 30/12 2010.. Vackert träd