Tarsius

Jag försöker, det går inte.
Jag förstår inte.
Kom och skaka mig, skrik, slå, för mig tillbaka.
Jag gråter luft, fryser känner fortfarande hur de klibbar sig fast.
Jag är inte korkad, jag pluggar och det känns hell fel.
Varför kan jag inte det det andra ser.
Jag ser krusningarna på havet, skriken ifrån de som drunknade.
Historian bakom det som faktiskt inte är mitt förän jag sett det.
Det skaver bort solen ifrån sommarstranden .
Skratten från de tjocka,sandiga små barnen blandas med skrik
De lever av kärleken och är lyckliga nu i studen.
Hur är det med den som levt livet klart?
Hur kan de överrrösta de levandes larm?