Lätta liljeklockor

Vart går all sång, som blir kvävd och inneständ?
Vart går all längtan , som når ingenting?
Kanhända den i mullen och vattnet ligger mängd.
Kanhända den viner i vinden omkring.

Jag orkar inte mera, fastän ingenting har skett.
Dödstrött är jag. Vad har jag gjort?
Kanhända har jag strövat i land som ingen sett?
en tung möda hade jag vid soluppgångens port!

Jag släpade stenar i sömnlös natt.
Då reste sig ett marmaorslott i skimmrande ståt.
Min ångest lyfte tinningarna. Av springbrunnens skratt
man hör ej mer, att alla droppar en gång var gråt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0