Maybe not that fine, but I'll survive anyhow.

Jag vill bara veta vad som gäller.
Hur ska jag förhålla mig till saker och ting?
När man är två, då måste man få förstå. Jag bad bara om att få förstå, ett rakt svar.
Jag får en utskällning för att anklagelsen om att jag inte har fått ett rakt svar.
Vilket jag aldrig får och förmodligen aldrig kommer att få på någonting.
Jag inser det nu.
Jag ursäktar mig och ber om förlåtelse och menar att jag nog är trög.
-Och vill få det förklarat för mig igen.
Jag får ett utbrott och många personliga påhopp som svar.
Jag smyger, tassar på tå och är alltid på helspänn, jag går snart sönder.
Jag trodde att det skulle få ett slut men allt blir bara värre.
Jag vet inte vad jag kan göra. Det känns som att det sägs en sak men undantagen ifrån regeln är så många så att regalerna drunknar.
Jag hinner inte lära mig spelet innan reglerna ändra igen.
Jag sover inte och vågar knappt äta där jag bor.
Men jag ler mycket.
Jag skrattar.
Men nu är det bara jag här och det enda man hör är det ledsamma ljudet av mina hesa andetag när jag försöker dämpa gråten.
Fan, jag försöker ju allt jag kan!!
Jag smyger, tassar, ler, gör vad jag ska, anstränger mig för att vara så medgörlig som det bara går och vill att det ska fungera.
Jag går sönder!
Jag kan inte ens leva ett normalt liv.
Måste bort, fort.
Jag börjar undra om det finns någon plats för mig någonstans över huvudtaget.
Nu har jag en stor hög papper vid min sida och mascara i hela ansiktet som jag försöker tvätta bort.
Jag vågar inte gå ut ur rummet.
Nu är det tomt ett tag.
Jag får skynda mig att samla ihop det nödvändigaste och försöka smita ut.
Vad gör jag nu?

Det känns precis som en sång jag sjöng för länge sedan (Musikal dock, men texten är klockren). Mer än någonsin nu.
Another suitcase in another hall heter den.

Liten refräng nedan.
Fin låt, skillnaden är att karaktären som sjunger hade en partner som hon levde med.

So what happens now?
Another suitcase in another hall
So what happens now?
Take your picture off another wall
Where am I going to?
You'll get by, you always have before
Where am I going to?
Don't ask anymore

Åh, nu måste jag ta mig samman!!
Jag orkar inte vara kvar här, speciellt sen om någon timme då jag inte är ensam längre.

Jag skriver igen när jag kan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0