När till och med Tidningen och Facebook får mig att gråta

Hon är inte stark.
Hon står inte upp för mig själv.
Hon har absolut inget självförtroende.
Hon vet inte vad hon vill.
Hon kanske tror att hon vet vad hon vill.
Hennes namns finns inte alt. betyder bitter.
Vilket hon kommer att bli när hon blir gammal.
Om hon lyckas bli gammal.
Hon är bara en skugga av vad som en gång rymde hela mig.
Inuti en liknande kropp rymdes min själ.


2008 Den "förvirrade stackars" tonåringen som nog aldrig varit gladare.


Bild slutet av 2010, igår.. Den "leende/grimaserande, välbalanserade, vuxna och mogna " kvinnan som bara skriver om döden och att allt är skit. Jätte rolig typ. Verkligen.


Se, så bra det går! "Det är roligt, vi är stolta över att du lyckats!" Men med vad då??
Att överleva? -Jo, det är jag också.
Någonstans långt inuti. Det sista som lämnar människan är hoppet sägs det. Jag måste tro det.

Och nu, är jag inte ensam i lägenheten längre. För jag spenderade min tid med att lipa, skaka och försöka organisera ett kaos istället för att dra. Bra jobbat. Nu ska jag försöka tassa iväg.
Måste ringa A också och ställa in.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0