Tarsius

Tummen upp för museipedagogiken!!
Snacka om att vi hade tur, vi fick inte postmuseet... utan Livrustkammaren!
Sån jäkla tur man kan ha! jag hoppade dessutom två meter då jag hittade en kappa (inte så snygg, men ändå) som ugusta Lundin hade gjort. Alla som känner mig vet om att jag är lite störd och kan typ...allt om henne och har en del plagg av henne. Första kvinnan i Sverige att vara storförmögen egen företagare med att skpa haute coture. Bundis med Worth.
Jag är sjukt inspirerad. Och gissa vad? Tills jag är klar med projektet har jag fribiljett som gäller obegränsade gånger!!! Hehe... Gissa var ni hittar mig min kommande lediga vecka??


Sov gott!

Det är mitt i natten och jag är väldigt trött men vill inte sova.
Därför att jag inte vill att det ska bli morgon för att det är så jobbigt att gå upp ur sängen.
Jag är bara väldigt, väldigt, väldigt morgontrött.

Det är inte så att det är en tråkig dag imorgon vi ska ha museipedagogik hela dagen och det låter ju skoj. Vi ska vara ute på museum större delen av dagen, nice!

Aah, jag är orolig för min VFU (verksamhetsförlagda delen av utbildningen), har inte fått mitt registerutdrag ifrån polisen än. Och man ska skriva en personlig utväcklingsplan med hjälp av ett papper jag inte hade med i mitt häfte. (Men det löste sig för att I är bäst) Alla andra fattade precis vad kursledaren menade utom jag...

Men jag tog mod till mig och vågade fråga I efter föreläsningen. Hon är bäst! Hon konstaterade att "Oj, det har du ju inte fått, tusan också!". Så jag fick följa med back stage och se hur det ser ut där alla lärare på lärarhögskolan har sitt högkvarter och få en kopia. Man måste älska att de har både personlig kortnyckel och kod. Hahaha!
Det ser ut som ett typiskt kontorslandskap och jag tror att det är skitjobbigt att arbeta i sån miljö.
Blä för det helt enkelt. Stackars dem.

Hmm, Misty har inte rört sig sedan jag kom hem ifrån katthemmet. Hon ligger i sin säng i bokhyllan ovanför TV'n och ser mysig ut. Nu är jag sjukt trött och borde verkligen sova lite. Jag har en helt ljuvlig bild i mitt huvud på en bjökskog som jag bara måste måla!!! Synd att jag inte hinner det nu. Det är aldeles för nära tentan. Skit.

Visst! Klockan ringer på morgonen och jag börjar med att gå upp  i god tid. Jag hinner ändå inte klämma i mig annan frukost än en alldeles brun banan och (just det) ett glas med Echinacea-äckel.

Sedan är tunnelbanan försenad, mycket, mycket försenad pga lösa spår och sedan en tant som fastnat i dörren på tunnelbanan framför oss. Detta sker såklart vid Centralen så att alla tunnelbanor blir ännu mer överfulla och förseningen blir värre. Men jag han i hyfsad tid för att vara försenad.

Föreläsningen var bra, han hade mycket vettiga saker att säga. Synd bara att det gick så fort. Jo, han pratade väldigt, väldigt fort och körde ett bildspel som när man snabbspolar ett VHS-band. Han visste om det, men studenterna påminde honom flera gånger. Tyvärr förgäves.

När jag kom hem så åt jag lite knäckebröd och somnade sedan i kolonistugan. Innehållsrikt va?
Jag är mycket trött och dunderförkyld.

Sov gott!


Jag och S, glada och snygga.

Jag lever mitt vardagsliv med en glödande passion som sprider sig i kroppen..
Och så kanske håller jag på att bli sjuk och det är därför det känns som att jag glöder?

Såhär en tisdagsnatt känner man sig het och minglar med sin champagne i dunklet bland människorna man "känner".
Eller så har jag bara feber och sitter ligger i soffan tillsamans med Misty med ett glas skummande Echinacea.
Såklart i ett kristallglas på fot för kännslans skull.

Annars så har jag haft en lång, lång dag. Jag är så trött och måste sova. Jag har bara två timmar imorgon ute på Konradsberg och jag tror att det är ämnesintroduktion på Religionen då!!! Sist av alla dessutom och glöm att jag missar det.
Hell no.

Bara så att alla vet: Det är så hett att utbilda sig till lärare och det är förvånande mycket vettiga människor där har jag upptäckt. Där jag kom ifrån var det väldigt instängt klimat och de stackars lärardjuren var fångade. Vi äår ännu fria och har sjukt höga krav på oss själva. Men nej, vi förväntar oss inte av en lärare på gymnasiet att det ska vara supermänniskor eller lägga sig ner och dö för sitt arbete.  Eller hur?
Men flera av mina kurskamrater och jag strävar efter att komma så nära elden utan att sluta som  en hög aska på sin kateder. Detta förutsätter självklart att man verkligen älskar det man gör. Ja, jag ska skita i att bli lärare om jag inte kan brinna för det, då får jag göra någonting annat.
Det måste kännas rätt.

• Eldsjälar, de som brinner för de de gör riskerar att brinna upp* om de inte är uppmärksamma och tar det lugnt.

(Bara en tanke, men jag älskar er lika mycket för det!! Behåll gnistan.)

Vissa ämnen i kursen som vi läser är dock lite suspekta men visst ger det mig någonting vare sig jag någonsin kommer att undervisa eller  inte. Tex kognitivt skrivande.. Hihi.. Man känner sig som att man går i ettan på grundskolan.. Lite roligt men jag kan inte riktigt greppa undervisningsformen som används.

Mingelbild ifrån kvällens nattliv i Stockholm! (Jag var dock ute igår, det var ju ändå Måndag. :) )

För annars blir jag väldigt deprimerad. Vilket inte är okej eftersom jag då skulle packa ihop och det är det verkligen inte läge för. Imorgon ska jag dessutom volontäran och det är 20års-jubileum på katthemmet. Det behöv mindre av mina deppiga reflketioner och mer bilder.
Här kommer några bilder ifrån en vandring jag var på en gång.

 

Läget är lågt.
Jag tyckte att de första dagarna av utbildningen varit förvånadstvärt hemska. Men en man är väldigt bra där, han undervisar min grupp i Samhälle, kultur och inlärning. Jag gillar honom han är tre meter lång, gammal och full av energi och undervisar skitroligt.
Jag var glad och nyfiken och kände mig peppad, i början.
Jag tror inte att jag blir lärare. jag tror inte att jag blir någonting och det är hemskt.
Önskar bara att en av mina vänner som jag tycker mycket om skulle höra av sig hon lovat. Bara det skulle betyda mycket. Jag vet inte vad jag håller på med eller vart jag är påväg.
Det känns som att jag sviker mig själv och jag tappar kanske vem jag är snart. Jag är rädd för det.
Jag vill bli påmind.


Vi skas göra en redovisning i grupp om vars en bok som vi läser. Eftersom jag redan deppat ihop och jag vet att ingen annan i min grupp vill läsa den så valde jag Ann Heberleins "Det var inte mitt fel!".
Jag har inte läst någonting som hon skrivit förut och därför tror jag att det kan ge mig någonting även om jag inte är ett fan av henne precis.

Min grupp är bra människorna i den verkar väldigt vettiga, de blir säkert toppenlärare. De är historie och samhällsinriktade alla utom den yngste killen 23år och lilla jag, vi läser religion. Alla andra är runt 30 (en av dem har redan barn...) och känner det som någon sorts kall.

Jag tänkte köpa kurslittraturen idag och handla lite för detta är min enda lediga dag, men det sket sig. För att någon har skimmat mitt kort och tagit alla mina pengar. Så, nu är jag inte gladare. banken strulade och sket i att ringa upp för att tanten ville gå hem istället. Men Polisen var snäll och hjälpte mig med min anmälan.
Nu återstår bara att klara sig med mat och sånt resten av månaden, kul. Och jag kan inte plugga för jagb har inte pengar till böcker. Och nej, de är så speciella så att bibblan inte har dem.
Jo, två av dem. Men de behöver jag inte än.
SÅ jag var deppig förut och nu är jag bara trött och ledsen. Och känner hur patetisk min tillvaro är och hur löjligt martyrigt det låter när jag skriver.
Men jag kanske får ut någonting av denna ekonomiska krach också... Tex så kan jag inte äta någonting onyttigt, för jag har kinta pengar till det (å andra sidan så inns det inte pengar till mat eller diskmedel heller)! Jiiipie...

Jag längtar till stället där jag tog denhärbilden.


Men jag ska gå till min mosters lilla kollonistuga istället med marmeladen jag gjorde förra veckan.