Tarsius

Först kom ingenting,
sen kom sorgen.
Djupt intill ligger sorgen in som skär ända in till benet.
Och ljuset strålar runt omkring, överallt flödar livet.
Ingenting når innanför skalet,
I världen spirar grönskan,
I mörkret frodas endast det onda,
Bryter ner det som vi trodde att vi hade.
Du är min älskade plåga,
Jag önskar att leva eller att dö,
långsamma sirapströga steg mot ingenting
ögonens rörelser ger en suddig bild av vad som finns utanför,
Vem slöjar mina ögon när svart blindhet finns så nära?

Bild tagen 09, redigerad nu idag.