Tarsius

1Orden kryper ur mig
som maskar som fått nog av ruttet kött
Var kommer dina ord ifrån?
Var vilar vi i när dgarana blir till is?
Vi lär varrandra att hata det vi dras till.
Barnet som älskar att bada i bubblorna,
rita i kondensen på badrumsspelgeln
hon älskar nu bara blod.
Fritt flödande rött, hon ritar i kondensen på badrumsspelgeln,
Barnet till den varma lärarinnan har blivit en kall snöstorm.
Sällan bryter vi regler, byter skepnad, drar oss fram i mörkret.
Kopia skriker vi efter de som lyckades lite bättre att nå upp till liv.



2Vi är inte hela men lagar oss med bitar av varrandra.
Sliter och biter loss stycken som vi tycker passar.
Vackra ord, vackra ögon i handen på en ny ägare,
Du är så varm, jag vill ha hela dig
Du är hel så länge du är min.
Vill ha dig fri, utanför båran miljövänliga kanibalism.
Jag är fri för att ingen ser nytta och värde i mitt.
Jag är lyckligast av alla glömda ruttnande kvarlevor,
Jag är olyckligast av de levande seende.