Tarsius

Jag förstår inte, det gör så ont och det går inte att beskriva.
Ett hav av tårar och det känns så jävla hopplöst.
Det är är en helvetisk ökenvandring jag gör och ibland önskar jag att det bara fick ett slut.
Helt ärligt, ingenting har gått bra hittills. Ingenting.

Om det finns en mening med livet så vill jag att den meningen kommer hit och anmäler sig nu på stört.
För jag orkar inte mer.

Om jag bara hade en någon som kunde förklara varför jag skulle plågas såhär så kanske jag skulle kunna acceptera det.
Jag vet att man har svackor men varför måste allt gå åt helvette? Kan man inte få dö då?
Det är bara det om saknas. Fast nej. Om jag visste att jag skulle dö om några dagar så skulle jag ju sluta kämpa med det som rör framtiden och då kunna lägga lite energi på att leva mer i nuet och kanske njuta rent av?
Och då skull det kännas bättre och det verkar inte vara vad som är meningen.
.

Idag avundas jag dem som har möjligheten att se bort och blunda.
Jag blir bara så arg! Rasande.
Jag hatar mig själv nu, jag föraktar mig själv för att jag känner såhär.

Det verkar som att det jag lever för förstöras och förfaller varje dag.
Jag har aldrig upplevt frukten av det jag gör jag vet bara hur det går om jag inte gör någonting. Det vore fint om jag kunde tro och vara religiös, då skulle jag hoppas på att komma till himlen eller någonting sånt.
Jag kan inte tro, det går inte. Jag är en spirituell människa och jag tror att allt har någon form av själ, men där tar det slut.
Men jag tror inte på någon gud.
Ofta önskar jag att jag kunde det, det verkar väldigt säkert.
Men helt ärligt så är det ju inte det jag vill ha, löftet om en bättre värld efter denna.
Jag vill att det ska bli bra här där vi lever. Det kanske är därför och det skulle kanske inte hjälpa.

Ilskan ger mig ingen energi längre.
Jag har släppt taget, kastat mig ut renast ut vad jag inte behöver och gjort plats för nytt. Och detta är mitt nya, det som tagit upp den platsen. Jag vågar släppa taget. Jag önskar mig och längtar efter någon form av uppvaknande, nya insikter.

Längtan efter ett slut på detta är väldigt stark. Vad som händer med mig sen det skiter jag fullständigt i bara de jag älskar har det bra.
Jag riskerar nog att styras av mina känslor alldeles för mycket.

En lång taggig väg leder till sist till frukten av vårat arbete.
(Tjolahopp, tjolahej! Nu känns det såå mycket bättre..)
Men bären är sura och bittra och jag likaså.

Här följer lite om den dagen med fokus på vad jag tänker om det.
En milstolpe på en väg jag inte vet vart den leder."Första dagen på vad som kan bli resten av ditt liv."
Så uttryckte en kurskamrat att idag skulle kunna vara.

Första dagen på vad som kan bli resten av mitt liv.
Jag vill inte tänka så.
Inte alls.
Det skrämmer mig.
Första dagen på vad som kan vara resten av mitt liv.
Första dagen på vad som kan vara resten av mitt liv.
Första dagen på vad som kan vara resten av mitt liv.
Första dagen på vad som kan vara resterna av mitt liv.
Aldrig får vi dagarna igen.
Det verkar inte dåligt, men det är inte en dröm.
Det är inte min dröm.
Drömmar kan bli verklighet.
Kan då min verklighet bli en dröm?
Jag ber dig, låt mig då vakna.
Jag vill vakna.
Innan jag somnar.

Bild jag tog för någon vecka sedan.

Jag skulle skriva att "Jag kan integöra det här utan dig" .
Men så blev det "Jag kan inte göra någonting själv".
Det säger ju en hel del.
Jag blev förskräckt
när jag märkte ad det stod.
Fast det är sant att det ör svårt att uträtta stora saker ensam, ensam är inte stark.
Men jag tror mig kunna lite själv.
Jag lever och klarar mig(?) ju nu.
Till och med bättre än någonsin kanske.
Nej, det var verkligen inte dethär jag skulle skriviit om egentligen här.
Nu blev det inte som jag tänkt mig.
Igen.

Ryssland.. är det inte lite romantiskt med ryska, vodka, iskalla vintrar, stämningen??
Annars ligger Japan bra till.. Om jag skulle bli kär i ett land då. Nu kollade jag lite till... Och ja Ryssland är helt klart ledande.. Tyvärr fanns inte Island med. Isländska är sjukt vackert... Men vad jag är romantisk, tur att jag inte har någon partner som är som jag. Jag hade flippat ut. Iof så hade jag veta hur jag fungerade.
Hmm, dessutom måste jag testa ljusbrun eyeliner någon gång. Flytande.

Hmm... Flummigt inlägg.
Samanfattning

• Förälskad i Ryssland
• Ska prova nya make up stilar
• Skärpa sig och gå och lägga sig innan tankarna blir såhär luddiga!

Sov gott!

Jag har dragit mig ur min lilla höstdepression mer eller mindre.

Jag kan se det vackra i löven som faller som konfetti till hyllning för hösten. Jag har aldrig tyckt så mycket om hösten, men jag älskar det här. Det kan bero på att jag hatar att frysa och nu har mer underhudsfett än förr. ;)
Men jag hoppas att jag kommer i ordning med min kropp och mig själv snart. Jag har en massa bra mat hemma så det gör det svårare att äta fel.
Nu sitter jag och lyssnar på Hiram Bullock och njuter, han är så grym. Jag kommer ihåg när jag såg honom för första gången på Stockholm Jazz. Jag var fascinerad, och är det fortfarande. Denna man som en boll på långa ben skuttade runt i lack catsuit och var grym med sin gitarr. Dessutom älskar jag hans röst. :)
Nu bär det av på en långpromenad på skogskyrkogården!

Bild ifrån igår då jag fick pussar av Misty.
Ha det bra i höstvädret!