Tarsius

Det verkar alla vilja se.. En katt som jag tycker mycket om. Min lilla katt vars värde ingen annan kan mäta sig med. !

Detta skrev jag för mycket mycket länge sedan. Då jag gick i gymnasiet. Nu får det också vara med här.

Nej... Just det det är inte så lyckat att dagspendla emellan Göteborg och Österlen. Men det gör jag i alla fall några gånger i månaden. Idag till exempel, för att jag gå på modelcastings där. Ganska slitigt, 6.00 stack jag och så kom jag hem vid midnatt. Jag spenderade max 1 minut i castingrummet med agenterna. Men sedan tar man ju mått varje gång för att se om man hållit dem, filmar ibland och tar pollar.
Samtidigt som jag åker omkring och gör auditions till utbildningar och går på castings så måste jag försöka klara av studierna:Lätt och kul när man "aldrig är där och inte har koll" det är inte alla lärare som det är så lyckat att förklara vad man gör när man är borta.
Den spontana reaktionen är, "Aha, fåfäng, bortskämd och tjänar pengar på sitt utseende/Tar inte skolan och mitt arbete på allvar/ Det är ditt fel att unga tjejer får anorexia, så som du ser ut/ Ren avundsjuka eller förakt"..

Till att börja med, jag tjänar inte en spänn på detta, jag går ju back! Fatta vad dyrt det är med biljetter upp och ner till Gbg och dessutom måste jag äta minst en gång när jag är där.
Ja, jag är modell och jag ÄTER,( massor faktiskt ;) ).
Det gör inte alla iof, men jag tycker att det är en nödvändig sak att betala för.
Jag bryr mig om hur jag ser ut, men jag kan gå osminkad till plugget och i min mormors gamla kläder ibland. För jag vet att det inte går att göra så mycket åt hur man ser ut, gegga på med smink och bär snygga kläder, visst! Man ser bättre ut, men det ändrar inte ditt utseende. Man ser likadan ut under det där. Jag tar skola på allvar annars hade jag skitit i det helt, för den enda tid jag har till att plugga är nätterna. Och det är inte kul.
Ingen kan rå för hur de ser ut. Det komiska är att många personer vill banta och de är de som säger åt mig att lägga på mig lite.
Det är ju inte precis så att man gärna svarar "Ja, och du borde gå ner i vikt!", det finns inte på kartan. Det är inte roligt att vara spinkig, alla har någon form av rätt att ha åsikter om ens kropp och det är inte speciellt objektiva kommentarer man får.
Nu på senaste åren har jag faktiskt (det är ganska roligt hur välden aldrig är nöjd!) lagt på mig lite, även om jag fortfarande har modellmått, och då är det förmaningarna om att inte gå upp mer i vikt som haglar. Haha, ingen blir nöjd med hur jag ser ut!! Jag som var så nöjd nu när jag börjat kunna köpa vissa kläder i storlek 34.

Min mentor vet om vad jag sysslar med och vissa av mina lärare, en gång berättade jag för en lärare som sedan dess varit ohyggligt elak. Det är inte alla som reagerade som man trodde, några va mina vänner blev ohyggligt avundsjuka och taskiga. Då hade jag ändå bara berättat för de jag verkligen litade på. Världen är konstig, och jag upphör aldrig förvånas över människorna i den.  Jag försöker smyga lite med modelandet eftersom jag verkligen inte är "den coola tjejen" utan mer "den knäppa, konstiga tjejen". Dessutom får man oönskad uppmärksamhet av folk som annars behandlar en som luft och mindre värd. Nej, jag vill inte ha några ytliga statusfixerade vänner. Min lilla klass vet, tror jag. Och mina släktingar och närmsta vänner.

Nu sitter jag och pluggar inför ett stort prov jag har imorgon, tyvärr känns det inte alls bra och jag vet inte om det blir så bra heller. Jag pluggar lite till sedan måste jag få sova. Sov bara fyra timmar i natt och inte mycket mer förra.
Min bästa liknelse idag: att sluta äta är ungefär om att sluta duscha eller gå på toaletten, äckligt och korkat. Effekten är lika snygg vilken av de tre du än väljer!
God natt!

Jag har varit ledig under Kristihimmelsjox.
Lite skönt men tyvärr mest stressande och jobbigt när man vet att det är så mycket som borde göras. Jag tänker på sluttentorna, projrktarbetesraporter, uppsattser mm. men mest av allt på det som inte går att göra enskilt.

Snart ska jag gå upp ur min säg och göra mig i ordning och rusa iväg för att jobba med en teaterensambel (sju härliga människor som går kursen sceniskt karaktärsarbete) , vi ska sätta upp en version av Tolvskillingsoperan den 8:de Juni. Härligt men dock två dagar innan studenten, lite jobbigt. Vi har spelat den sista föreställningen av musikalen min klass hade som gemensamt projektarbete för några veckor sedan. Under tiden har arbetet med Tolvskillingen lagts lite på is.

Nu har jag förresten så sjukt ont i min rygg och nacke. Det har knakat mycket mer än vad det brukar idag men jag får hitta på någonting så att det släpper.. Kanske börja med att slappna av på riktigt. I alla fall försöka. Någontign jag blivit bra på är massage (då menar jag inte någon healing eller fånigt klappande) utan ordentligt jävla uträtande massage. Det värsta jag vet är folk som klappar eller liksom smeker försiktigt och nästan tafsar. Därför hatar jag att "få massage" av folk jag inte vet hur de gör eller som inte kan. ( Då föredrar jag att de slår på mig. )
Om man vet hur musklerna sitter och brukar ha ont själv så kan man ofta känna av hur man kan göra med andra människors smärta. Men visst är det bizzart att det ska vara så mycket lättare att skada någon?

Jag ska gå ut i köket och koka lite te och försöka somna snart.

Idag är det helt galet dåligt väder, tjock dimma som älvdans och tung luft och man kan nästan känna på den med händerna. Snart blir det väl åska, för jag har haft ont i kroppen hela dagen på sammasätt som närdet ska bli dåligt väder.
Senaste dagarna har jag försökt ta tag i mit liv och äter mycket raw food/levande föda. Ni vet inte det, men jag är vegan så det är inte helt främmande för mig detta med raw food. Mest för att rensa ut ungefär som när man vårstädar. Jag vårstädar min kropp! Den får inte alls lika många liter kaffe som den är van vid. Det känns, jag pluggade halva natten i natt, utan kaffe och det tog.
Nåväl, igår kände jag mig lite provocerad av världen i allmänhet och flippade ut. Jag var nog mest rastlös och kunde inte bestämma mig för omjag var lycklig eller fökrossad.

"Jag vill skrika, kasta mig ner för stentrappan, springa ut i skogen och gråta och skratta, måla om alla lyktstolpar rosa och skrika att tiden rinner ut och att vi inte har tid att inte tänka och känna. Att det gäller idag och NU."

Jaha, en liten rad som jag skrev igår då, i upprörd äkta tonårstrotts...??
Nejdå. Jag är bara trött på att allt är så grått och trist fast våren är i full gång. Jag är säker på att folk håller tillbaks en massa roliga idéer och drömmar för att de inte vågar och det blir så tråkigt då.
Någon smart människa svarade mig de kloka orden att "de kanske helt enkelt inte vill." och "Livet är långt.". Jaha, jo.. Jag hade ju inte tänkt på det alls, ännu ett bevis på hur naiv jag förmodligen är.  På "Livet är långt" svarade jag pessimistiskt att livet var relativt. Jag kanske är barnslig, men då är det någonting possitivt eftersom jag i övrigt känner mig väldigt gammal.
Nej, nu är det dags att ta itu med lite kvällsmat. Ljumen sallad med lite quinoa i eller linssoppa kanske.