Tarsius

Idag är det helt galet dåligt väder, tjock dimma som älvdans och tung luft och man kan nästan känna på den med händerna. Snart blir det väl åska, för jag har haft ont i kroppen hela dagen på sammasätt som närdet ska bli dåligt väder.
Senaste dagarna har jag försökt ta tag i mit liv och äter mycket raw food/levande föda. Ni vet inte det, men jag är vegan så det är inte helt främmande för mig detta med raw food. Mest för att rensa ut ungefär som när man vårstädar. Jag vårstädar min kropp! Den får inte alls lika många liter kaffe som den är van vid. Det känns, jag pluggade halva natten i natt, utan kaffe och det tog.
Nåväl, igår kände jag mig lite provocerad av världen i allmänhet och flippade ut. Jag var nog mest rastlös och kunde inte bestämma mig för omjag var lycklig eller fökrossad.

"Jag vill skrika, kasta mig ner för stentrappan, springa ut i skogen och gråta och skratta, måla om alla lyktstolpar rosa och skrika att tiden rinner ut och att vi inte har tid att inte tänka och känna. Att det gäller idag och NU."

Jaha, en liten rad som jag skrev igår då, i upprörd äkta tonårstrotts...??
Nejdå. Jag är bara trött på att allt är så grått och trist fast våren är i full gång. Jag är säker på att folk håller tillbaks en massa roliga idéer och drömmar för att de inte vågar och det blir så tråkigt då.
Någon smart människa svarade mig de kloka orden att "de kanske helt enkelt inte vill." och "Livet är långt.". Jaha, jo.. Jag hade ju inte tänkt på det alls, ännu ett bevis på hur naiv jag förmodligen är.  På "Livet är långt" svarade jag pessimistiskt att livet var relativt. Jag kanske är barnslig, men då är det någonting possitivt eftersom jag i övrigt känner mig väldigt gammal.
Nej, nu är det dags att ta itu med lite kvällsmat. Ljumen sallad med lite quinoa i eller linssoppa kanske.